New Orleans - Bourbon Street
Alla har talat så gott om New Orleans, hur fantastisk staden är och hur det musiceras överallt, på gator, i parker, på caféer, på pubar, på lokaler och det är precis så det är...New Orleans måste vara musikälskarnas Mecka! Gatubilden med spårvagnar känns lite lik San Francisco men det är nog också den enda likheten!
När man kommer in på New Orleans mest kända gata, "Bourbon Street" tror man inte sina ögon. Här är det full rörelse hela tiden. Vi spenderade ungefär 3 timmar på Bourbon inklusive restaurang-och cafébesök och jag vågar nog påstå att det var de mest händelsefulla timmarna i våra liv! Gatan fullkomligt sjuder av liv, det är svårt att återige detta myller i bilder, det måste upplevas live, på plats. Idag är det dessutom hemmamatch för New Orleans Saints som spelar mot Winsconsin Packers och det fullkomligt kryllar av supportrar från båda lagen i staden.
Vi slinker in på "Musical Legend´s Park" där bl a Fats Domino står staty i entrén. Vi beställer något som vi tror skall vara seafood. Det vi får in på tallrikarna är några sönderfriterade räkor men jazz musiken är desto bättre. Vi lämnar tallrikarna i stort sett orörda och drar vidare ut i myllret på gatan. Musikklubbar, barer, familjer, glädjeflickor, kyrkans goss blåsorkester, motorcyklister, häst-och cykeldroskor, poliser, pride-parad, allt i en fullständigt ofattbar blandning, och alla är glada om än inte helt nyktra. Vi går förbi ett ställe där kocken står utanför restaurangen och kokar kryddstarka kräftor. Vi bara tittar på varandra, vänder och frågar tjejen i entrén om hon möjligen har ett bord för oss två. Det har hon och vi beställer in ett jättefat med creolska kräftor kokade i en mycket kryddstark lag tillsammans med majskolvar och en underbart god, köttrik korv.
Under tiden vi äter pågår det sprudlande gatulivet mitt framför ögonen för oss, lättklädda tjejer går omkring med målade bröst som ber om att få "tip". En man låter sig fotograferas med en av tjejerna (av sin fru) betalar några dollar och går vidare. När vi frågar vår servitör om det alltid är lika galet så funderar han en stund innan han svarar; "Yes, it is like this all the time!" . Helt plötsligt flyttar människor på sig, några polisbilar inleder vad som visar sig vara en lång härlig Pride-parad, först i följet kommer några färgglada plymåklädda män följda av andra män vinkandes med vita näsdukar, Sedan följer ungdomsblåsorkestern från kyrkan och efter dem återigen ett gäng med vinkandes män. Allt avslutas med två MC-poliser. Vi glömmer totalt bort att äta tills servitören kommer och frågar om vi är klara.... Vi avslutar maten, tackar för oss och för den fantastiska föreställningen vi fått uppleva, helt klart, värt några extra dollar i dricks!
När man kommer in på New Orleans mest kända gata, "Bourbon Street" tror man inte sina ögon. Här är det full rörelse hela tiden. Vi spenderade ungefär 3 timmar på Bourbon inklusive restaurang-och cafébesök och jag vågar nog påstå att det var de mest händelsefulla timmarna i våra liv! Gatan fullkomligt sjuder av liv, det är svårt att återige detta myller i bilder, det måste upplevas live, på plats. Idag är det dessutom hemmamatch för New Orleans Saints som spelar mot Winsconsin Packers och det fullkomligt kryllar av supportrar från båda lagen i staden.Vi slinker in på "Musical Legend´s Park" där bl a Fats Domino står staty i entrén. Vi beställer något som vi tror skall vara seafood. Det vi får in på tallrikarna är några sönderfriterade räkor men jazz musiken är desto bättre. Vi lämnar tallrikarna i stort sett orörda och drar vidare ut i myllret på gatan. Musikklubbar, barer, familjer, glädjeflickor, kyrkans goss blåsorkester, motorcyklister, häst-och cykeldroskor, poliser, pride-parad, allt i en fullständigt ofattbar blandning, och alla är glada om än inte helt nyktra. Vi går förbi ett ställe där kocken står utanför restaurangen och kokar kryddstarka kräftor. Vi bara tittar på varandra, vänder och frågar tjejen i entrén om hon möjligen har ett bord för oss två. Det har hon och vi beställer in ett jättefat med creolska kräftor kokade i en mycket kryddstark lag tillsammans med majskolvar och en underbart god, köttrik korv.
Under tiden vi äter pågår det sprudlande gatulivet mitt framför ögonen för oss, lättklädda tjejer går omkring med målade bröst som ber om att få "tip". En man låter sig fotograferas med en av tjejerna (av sin fru) betalar några dollar och går vidare. När vi frågar vår servitör om det alltid är lika galet så funderar han en stund innan han svarar; "Yes, it is like this all the time!" . Helt plötsligt flyttar människor på sig, några polisbilar inleder vad som visar sig vara en lång härlig Pride-parad, först i följet kommer några färgglada plymåklädda män följda av andra män vinkandes med vita näsdukar, Sedan följer ungdomsblåsorkestern från kyrkan och efter dem återigen ett gäng med vinkandes män. Allt avslutas med två MC-poliser. Vi glömmer totalt bort att äta tills servitören kommer och frågar om vi är klara.... Vi avslutar maten, tackar för oss och för den fantastiska föreställningen vi fått uppleva, helt klart, värt några extra dollar i dricks!
Vi fortsätter gatan framåt, jag tar ett kort på några tuffa MCkillar som står vid sin cyklar med var sin öl i näven. De ser att jag fotar och börjar tjoa och gapa. Först blir jag livrädd och funderar över hur jag skall klara mig ur den här situationen men det visare sig att de bara blir smickrade över att vi vill fota dem. Mats drar först en nödlögn om att jag är fotograf för ett MC Magazine back in Sweden.... De har inte en susning om var Sverige ligger men trots okunskapen är vi lika välkomna för det! Vi får rådet att hålla oss ifrån Bourbon street efter klockan 7 i kväll då de menar att huliganerna tar över gatan och den trevliga och uppsluppna atmosfären ändras radikalt. " You most probably will get robbed" säger en av tuffingarna till mig och jag måste ju medge att något mer turistiskt än jag finns inte med kameran i högsta hugg, när jag inte spelar in videos med mobilen :)
Vi fortsätter Bourbon Street fram, passerar genom gay kvarteren där Prideflaggorna lyser upp dörrar och fönster. Här och där har husen och balkongerna dekorerats inför Halloween, den ena balkongen otäckare än den andra!
Vi slinker in på ett café där vi tar oss varsin god kaffe innan vi drar oss vidare ner mot havet. Vi vill se vart vi skall ta vägen i morgon bitti när vi skall ut på Mississippie för en "Daytime Jazz Cruise" med ett gammalt ångfartyg. Alltsedan jag såg Teaterbåten på film och hörde den fantastiska "Ol´Man River" så har jag haft en längtan efter att få åka ångbåt på Mississippifloden och nu skall det alltså bli av....förmodligen så kommer jag inte att få höra sången men musik lägr det i alla fall bli med liveorkester!VI strosar strandpromenaden hemåt tillsammans med andra par, famijer, och tyvärr, ett stort antal ungdomar som är totalt sönderdrogade. De raglar fram längs promenaden, ofta med hundar bredvid sin sida, smutsiga och vanvårdade. Tragiskt att se så unga liv redan vara släckta....
Att hitta ångbåten var ingen större bedrift, biljettkontoret låt alldeles bredvid. Borde inte vara några problem att fixa detta i morgon. Vi fortsatte vår promenerad hem till vårt hotell, fyllda med nya intryck att smälta från dagen..
Att hitta ångbåten var ingen större bedrift, biljettkontoret låt alldeles bredvid. Borde inte vara några problem att fixa detta i morgon. Vi fortsatte vår promenerad hem till vårt hotell, fyllda med nya intryck att smälta från dagen..
