Ibland är världen väldigt väldigt liten.....
I morse skickade jag iväg ett mail till Jenny, en fd arbetskollega, som jag visste skulle resa till Florida under höstlovet med sin man och barn. Jag trodde dock att hon återvänt tillbaka och skulle bara höra med henne om de hittat några hajtänder! Jag hade nämligen berättat för jenny innan om våra tidigare fynd här på Land´s End. Jag fick omgående tillbaka ett autogenererat mail där Jenny lät meddela att hon fortfarande var på semester. Jag tänkte inte mer på det förrän jag och Mats senare under eftermiddagen var och badade i havet....helt plötsligt ser jag ett följe komma gåendes längs stranden med huvudena riktade ner mot strandkanten, sökandes efter något. Jag tittar en gång och tycker det är något bekant med kvinnan i sällskapet om 5 personer, varav tre är barn. Vi är dock en bit ut från land så jag känner mig lite osäker, men när jag hör ett av barnen ropa;"mamma" så känner jag mig desto säkrare, det är Jenny med familj som kommer gående längs stranden. Helt tokigt...... världen är verkligen inte stor!!
Tyvärr så hittade barnen inga hajtänder - kändes som om att jag lurat dem. Jag lyckades till slut hitta den minsta lilla hajtand som skådats så de fick åtminstone med sig ett bevis på att det faktiskt går att hitta dem här i området.
Mats och jag har idag simmat max 10 meter från tre delfiner det var fantastiskt. De har hållit sig när stranskanten hela eftermiddagen, tyvärrr så hade jag inte kameran med mig ner till stranden idag. När vi gick i för att bada sista gången så hade de satt kurs mot vårt håll men tyvärr så kände de nog av vår närhet så de styrde om kursen...hade varit härligt att få "klappa" en delfin i frihet!! Jag skall berätta en sann historia senare om "delfiner" som utspelade sig här på Treause island för ca 15 år sedan.....men det får bli senare för nu har jag inte tid att skriva mer, vi ska nämligen ut på en liten åktur - kylskåpet gapar nämligen tomt så det behöver definitivt fyllas på!