På väg mot Grand Canyon
Under frukosten får vi alla svar på våra frågor angående Hulapai Indian reservatet. Hualaipai stammen äger och administrerar allt inom reservatet, både hotell vi övernattat på och alla turistattraktioner inom omrädet inklusive Grand Canyon Skywalk, den hästskoformade glasbron som invigdes över Grand Canyon 2010. Flertalet av de anställda på hotellet är indianer men de har även "White people" anställda som damen uttryckte sig. Peach springs ganska schabbigt , indianernas hus var alla mer eller mindre fallfärdiga men hotellet höll bra standard och var också det enda matstället i stan, det fanns en liten väldigt torftig mataffär där man i stort endast kunde köpa några få utvalde frysta rätter och chips. Besninstation var inte att tala om det var 8 miles till närmaste! Hela området var "dry territory" dvs man serverade ingen alkohol även om vi såg en del mer eller mindre utslagna indianer i Peach Springs som definitivt var påverkade av någon form av droger.
Efter frukost lämnade vi hotellet och Hualaipai Indian reservation för att köra vidare mot Grand Canyon Village . Vi kör längs Route 66och stannar för att tanka strax innan Seligman. Här hittade jag några roliga ställen där man återigen försökt återskapa känslan från dåtidens dagar.
Efter frukost lämnade vi hotellet och Hualaipai Indian reservation för att köra vidare mot Grand Canyon Village . Vi kör längs Route 66och stannar för att tanka strax innan Seligman. Här hittade jag några roliga ställen där man återigen försökt återskapa känslan från dåtidens dagar.
Vi stannar för att äta lunch i Williams, en liten stad längs vägen där man bl a kan ta tåget upp till Grand Canyon Village. På tåget sker ett regisserat rån - allt för att stärka wilda western känsla & turism. Williams var ett väldigt charmigt ställe om man gillar mixen av wilda western inspirerade barer där Clint Eastwood skulle kunna ha klivit ut från en av "saloonerna" till de gamla "amerikanarna" där vår ungdoms tv idol Fonzieskulle ha platsat in perfekt i bilden! Känslan finns där även om stället självklart lever på turism.
Var inne på toaletten på Safeway där t.o.m ljusknappen på toaletten var route 66 inspirerad! Mats använde sig av samma toalett och insåg först när han skulle tvätta händerna att han var inne på dam toaletten! Han fick en del konstiga blickar av de två andra damerna som stod bredvid honom vid tvättställen.
Var inne på toaletten på Safeway där t.o.m ljusknappen på toaletten var route 66 inspirerad! Mats använde sig av samma toalett och insåg först när han skulle tvätta händerna att han var inne på dam toaletten! Han fick en del konstiga blickar av de två andra damerna som stod bredvid honom vid tvättställen.Vi reser ju "off season"så för tillfället var allt väldigt lugnt och lättillgängligt i sta'n men sommartid är det nog väldigt trångt då den ganska så trånga genomfartsgatan är enkelriktad där route 66 gör en loop runt staden. Ett ställe vi gärna hade stannat på för en övernattning om vi inte redan hade bokat in oss uppe i Grand Canyon.
När vi närmade oss Grand Canyon Village så ångrade vi först att vi åkt hit. Orsaken var att centret kändes än mer turistiskt än Williams och det första som mötte oss var en giganstisk McDonals skylt - något som vi varit väldigt förskonade ifrån fram tills nu. Tack och lov så visade det sig att vi hade väldigt fel. Efter det att vi löst entré till parken ( kostade $25 för 7 dagar) så körde vi återigen in i en fantastisk State Park. Området var enormt. Vi valde att åka till en utsiktspunkt och därifrån vandrade vi ca 3 km till en av de markerade och välkända utskiktsplatserna "Mathers point". Vilken upplevelse. Nu har vi fått se Grand Canyons djupi verkligenheten och inte platt som tidigare på bild. Vår lilla vandring tog ca 2 tim fram-och tillbaka till bilen. Själva Mathers point var vackert men alldeles för turistiskt - vyerna utmed leden som på sina ställen endast går någon meter från stupen var minst lika magnifika och där fanns knappt en människa att trängas med!
Väl tillbaka så upptäcker vi att vår bagage lucka till bilen är öppen....känslan innan vi kom fram till bilen och kunde konstatera att alla resväskor faktiskt var kvar var lite smått stressande! Förmodligen så måste vi glömt att stänga luckan för inget lås var uppbrutet. Pust!!!
När vi närmade oss Grand Canyon Village så ångrade vi först att vi åkt hit. Orsaken var att centret kändes än mer turistiskt än Williams och det första som mötte oss var en giganstisk McDonals skylt - något som vi varit väldigt förskonade ifrån fram tills nu. Tack och lov så visade det sig att vi hade väldigt fel. Efter det att vi löst entré till parken ( kostade $25 för 7 dagar) så körde vi återigen in i en fantastisk State Park. Området var enormt. Vi valde att åka till en utsiktspunkt och därifrån vandrade vi ca 3 km till en av de markerade och välkända utskiktsplatserna "Mathers point". Vilken upplevelse. Nu har vi fått se Grand Canyons djupi verkligenheten och inte platt som tidigare på bild. Vår lilla vandring tog ca 2 tim fram-och tillbaka till bilen. Själva Mathers point var vackert men alldeles för turistiskt - vyerna utmed leden som på sina ställen endast går någon meter från stupen var minst lika magnifika och där fanns knappt en människa att trängas med!
Väl tillbaka så upptäcker vi att vår bagage lucka till bilen är öppen....känslan innan vi kom fram till bilen och kunde konstatera att alla resväskor faktiskt var kvar var lite smått stressande! Förmodligen så måste vi glömt att stänga luckan för inget lås var uppbrutet. Pust!!! Nu har vi checkat in pålåter väldigt lyxigt men namnet överensstämmer inte riktigt med hotellstandarden (det visste vi närbild bokade) men här finns allt man behöver,mat & en skön säng! Imorgon drar vi vidare ner mot Sedona och fler vackra vyer.
