Back to Sweden
I morse kändes det extra tungt att ta sig upp ur sängen - jag lyckades inte somna förrän efter kl 2 i natt, låg länge och vred mig tills jag kom på att öppna altandörren och vaggade därefter mig själv till sömns med hjälp av vågornas brus. Upp igen strax före klockan 6 för en snabb frukost. Jag är väldigt orolig för min väskas vikt trots att jag och Sara var iväg till Publix och vägde både hennes och mitt bagage innan hon reste hem men konstigt nog så har jag lyckats få med mig en och annan liten sak ytterligare efter det! Packade för säkerhet skull ner några extra tröjor i handbagaget! Dessvärre så insåg jag att mina snäckor fick bli kvar på Treasure Island den här gången - det är ju faktiskt där de hör hemma!
Det var riktigt kallt utomhus även denna morgon - jag är glad att jag inte övertalade Sara att ta med sin systers nyinköpta jacka hem till Sverige. Verkar dock som att det varma vädret är på väg tillbaka hit till Florida men först till helgen. Vi åkte iväg strax före kl 7 för att lämna nycklarna till Resort Rentals och sedan körde vi vidare mot Tampa Airport. Fräcka lastbilar finns det gott om i US - jag har bland andra letat efter en"Coca-Cola" lastbil men jag fick nöja mig med de här nedan - inte så illa de heller men jag har sett lastbilar med läckrare reklam men då har självklart min kamera varit någon annanstans.....
Väl framme på flygplatsen så skyndade jag mig in för att väga min väska....den vägde 49,5 lb av max tillåtna 50lb. Här kan man tala om att ha marginalen på rätt sida! Visserligen så vägde Mats väska bara 40 lb men den hade inget mer utrymme så det hade tyvärr inte hjälpt om min väska hade klassas med övervikt!
När Mats väska hade åkt iväg på bandet och det blev dags för min väska så frågade Mats damen vid incheckningsdisken för tredje gången (han har en förmåga att upprepa sig, min man) om bagaget verkligen är incheckat hela vägen till Göteborg. Kvinnans blick sade allt.... nej, hon hade dessvärre lyckats glömma detta och endast checkat in bagaet till NY!! Mats väska var redan utom synhåll. Nu började en lång procedur. Kvinnan fick ringa in en personal som kom och tog bort min tag som visade destionation NY (frågan är varför hon inte kunde gjort det själv) och sedan bad hon mannen att hjälpa henne att spåra Mats väska. Vi fick snällt sätta oss och vänta på att få en bekräftelse på att väskan hittats och att den fått ny uthämtningsplats. Kvinnan kom tillbaks direkt men det var bara för att lämna tillbaks Mats telefon som han i röran lyckats glömma kvar vid incheckningsdisken. Tur att jag valde att lyssna på min make imorse och att jag gick med på att lämna Treasure Island i god tid, jag är ju annars en tidsoptimist av första graden men det kan ju vara bra att ha några minuter extra ibland när man skall resa så långt! Till slut så kom damen i alla fall tillbaka och meddelade att godset nu var omdirigerat från NY--> GOT och att vi kunde fortsätta till "security". Pust! Nu håller vi alla tummar vi har för att väskan verkligen dyker upp på Landvetter.
När vi lite senare skulle boarda planet till NY så blev det återigen lite problem - våra bordingcard fick verkligen apparaturen att ilsket "tjuta" och visa rött sken . Det visade sig att damen vid incheckningsdisken förutom slutdestination på godset också glömt att scanna våra pass vilket kanske kunde varit lämpligt! Vi stoppade återigen upp kön men amerikaner är ju som tur är väldigt väluppfostrat folk och de stod lugnt kvar utan att någon bakom oss pustade eller suckade. Vi blev "godkända" efter bara några minuter men jag upplevde den korta stunden som en evighet. Planet lyfte i tid och piloten körde till och med in några minuter på resan till Newark så nu sitter vi här och väntar och det lär bli en väldigt lång sådan då vårt plan mot Köpenhamn inte skall lyfta förrän om 6 tim. Vi har redan hunnit att äta - eller rättare sagt, vi har fyllt magen med något som vi tror den uppskattade mer än vad vi gjorde. Jag åt en "kycklingsallad" som bestod av två mycket tunna skivor, av något som både mer liknade och smakade som kalkon, fyra coctailtomater, tre svarta oliver, en åttondels kronärtskocka, tre gurkskivor och så en väldigt stor mängd med beska salladsblad. Mats åt en steak sandwich som var helt ok förutom att den inte smakade något över huvudtaget. Till smörgåsen serverades, som så många gånger förr, en stor hög med sönderfriterade = brända, pommes frites. Nu längtar vi båda till Saras välkomstmiddag imorgon kväll - hon har lovat att servera torskrygg med "färska" räkor, ugnsrostat parmachips och potatis - det vattnar sig redan imunnen bara jag tänker på det. Jag har visserligen ätit fisk här i US på några av de fisk-och skaldjursrestauranger vi fått rekommenderade för oss men jag måste tyvärr göra er besvikna, rätterna smakade absolut ingenting och de var relativt dyra i jämförelse med övriga maträtter. Den bästa fisken under hela resan åt vi på Prejean´s Seafood Restaurant i Lafayette, på väg ner mot New Orleans. Cajun-köket höll vad det utlovade - här smakade maten verkligen bra. I övrigt så har det varit riktiga bottennapp att beställa in fisk trots att vi varit på orter utmed havet där de i stort sett bara har haft "seafood" att servera....nej, nu börjar jag bli hungrig igen, kanske dags att ta sig en liten eftermiddagsfika? Om allt går enligt plan så skall vi landa i Köpenhamn tidigt imorgon bitti, runt halv åtta lokal tid.
Därefter blir det en kort flight till Göteborg där vi skall bli upphämtade av båda döttrarna - hoppas att även Jacsa, vår gamla flat är med ut till Landvetter. Väl hemma igen så blir det att ta igen sig några dagar innan det blir dags att gå tillbaka till jobbet - kommer nog att kännas lite konstigt att sätta sig i en kall bil tidigt på morgonen när det är becksvart och iskallt utomhus. Vem vet, jag kanske måste till och med skrapa rutorna, hua, hemska tanke!
Har just checkat anslagstavlan och vår flight SK910 verkar gå på utsatt tid så nu ska vi unna oss en sista fika här i US - nästa gång jag hör av mig är vi förhoppningsvis tillbaka hemma i Sverige igen.
Till dess - må så gott!
